Om du har problem med råttor som bråkar ofta och mycket eller om kan du inte riktigt urskilja när det är allvar och inte så har jag här försökt skriva ihop lite information vad som kan vara bra att tänka på samt eventuella lösningar på problemen.
Den vanligaste tiden då många ägare börjar märka förändringar hos sina råttor är under den period i livet som vi i vardagligt tal kallar för puberteten, eller tonåren. Råttor blir könsmogna redan vid ca 5 veckors ålder men vanligtvis mellan 6-11 månader (obs, kan även fortsätta in efter 1-års ålder) når de sin sociala mognad då hormonnivåerna är som högst, på hanarna slår testosteronet i taket och man kan börja märka att de får lite fetare, strävare päls under den här tiden, vissa individer får även problem med buck grease.
För vissa individer blir detta även en besvärlig tid för humöret och de kan drastiskt börja uppvisa en del beteendeförändringar, som att starta oprovocerade eller till och med allvarliga bråk och andra oönskade beteenden. Det är väldigt individuellt hur en råtta hanterar sin hormonella period och oftast går det över utan större problem. Men för en del blir det för mycket då deras testosteron skjuter i höjden och många ägare beskriver att råttan inte längre är lik sig själv eller har drastiskt förändrats på bara några dagar.
​
Risken med hormonella råttor minskar drastiskt med råttor från etablerade linjer där uppfödaren noggrant har valt att avla bort dominans i sina linjer och varit noga med att utvärdera alla sina kullar. Det är som vanligast förekommande hos grossistråttor med okänd bakgrund. Men det kan oavsett alltid dyka upp en enskild individ eller två som inte riktigt kan hantera sina hormoner och blir överdrivet könsdriven och dominant. Vissa kan uppfattas som stela, tillbakadragna och ointresserade.
​
Det kan också vara svårt, speciellt för nya ägare att skilja på vad som är bråk, vad som är lek och vad som är normalt flockbeteende. Råttor är ganska hårda djur av naturen, de busar ofta och mycket när de är unga och speciellt om nätterna kan det höras höga smällar, pipande och dunsar runt om i buren (det kan låta som att andra världskriget pågår där inne…) för att de sedan ligger och myser med varandra kärleksfullt morgonen efter.
Oftast är dessa oljud, jagande, pipande och omkastningar på rygg helt normalt och det är viktigt att tänka på att de måste få göra upp sin hierarki på detta vis själva utan att vi människor lägger oss i. Det är också ett helt naturligt beteende att hanar successivt går från lek till att bli lite mer allvarliga med att slänga varandra på rygg för att hävda sig vem som ska ta vilka roller. Så länge detta inte går överstyr eller om någon råtta blir skadad mer än bara små skorpor eller rivsår av klor (det händer också att de kan ”råka” rispa varandra med tänderna trots att det inte var med mening).
Därför är det viktigt att sätta sig ner och försöka studera vad som händer, hur de beter sig och vad som utlöser bråken för att kunna hjälpa till att lösa dem.
-
Är råttan frisk, pigg och klarar av att sövas ifall kastrering blir nödvändigt?
-
Har råttan ont någonstans? Stukat ben, ramlat och slagit sig, klämt svansen, inre skador eller sjukdom? En hälsoundersökning av en veterinär kan vara en bra idé.
-
Har råttan ohyra? Små sår och skorpor, speciellt runt nacke och hals (men även på rygg och rumpa) tyder oftast på någon form av ohyra som måste behandlas med Stronghold eller Ivermectin från din veterinär. Det är mindre viktigt att ta reda på vilken ohyra det handlar om då det är samma medicin gäller oavsett. Ohyra är otroligt irriterande och bör behandlas så snart som möjligt.
-
Har det skett några drastiska förändringar hemma eller i flocken den senaste tiden? Har någon flockmedlem gått bort? Måste hierarkin i flocken omfördelas kan det uppstå nya konflikter som är helt normalt.
-
Mot vem/vilken råtta är den bråkiga råttan jobbig mot/med? Någon som nyss introducerats till flocken eller ett kullsyskon den levt med hela livet? Eller till och med människor?
Tumregel nummer 1: Är det inte blod, sår eller stora tussar som ryker vid bråken så är det oftast helt normalt beteende som de måste få göra upp. Det är viktigt att hålla koll på hur, eller varför, de bråkar. Är det helt oprovocerat och så pass mycket av samma individ att det kan börja ses som ”mobbing”? Börjar den utsatta råttan bli rädd för den bråkiga råttan? Myser de ihop ibland eller undviker de varandra till varje pris?
Att sära på råttorna vid missförstånd eller för tidigt resulterar i att deras konflikter och irritation byggs upp och när de väl möter varandra igen så kan bråken eskalera och bli värre. När beslutet tas att de måste säras pågrund av skador, eller precis innan skador vid ordentliga aggressiva tecken, så ska de inte sättas ihop igen förrän det har tagits åtgärder, som exempelvis några veckor efter kastrering när hormonerna lagt sig en aning.
​
-
Börja med att minska på ytor när de går in i tonåren och verkar uppvisa lite hormonella och/eller bråkiga beteenden. Detta kan funka effektivt vid mindre konflikter och bråk som råttorna inte verkar kunna lösa själva, som lätt kan eskalera men som inte ger upphov till skador. Har du en större bur som exempelvis RS95 kan du dela den på mitten och göra buren lite tråkig ett par veckor, ta bort inredning som råttorna kan gömma sig i, ha rikligt med strö i botten och någon enstaka stor hängmatta för alla att mysa i. Undvik tunnlar och hus med enbart en ingång.
-
Var försiktig med utetid (freeroaming). Självklart behöver råttorna få komma ut ordentligt per dag, men minska även på ytorna här och ha dem under uppsikt. Ge dem inte utrymme att börja jaga varandra utan försök underhålla dem i sängar eller soffor istället för stora ytor och hela rum tills den värsta tiden lagt sig.
-
Uppstår konflikter är det en bra idé att följa vissa delar ur tråkbursmetoden (the carrier method) som du kan hitta _här_ vid introduktioner för nya råttor. För ett mindre antal råttor funkar en transportbur ”pico” (jag brukar kalla dem för bubblor) perfekt. För större flockar är transportbur för katt perfekt. Direkt du ser att de jagar upp varandra och/eller börjar bråka sätter du direkt råttorna i den mindre buren redo (med bara strö och minst två vattenkällor) för att lösa sina konflikter direkt utan att kunna undvika dem.
-
Då råttor är bytesdjur av naturen så kan de lätt slänga på ”skygglapparna” och försöka springa undan vilket bara resulterar i intensiv jakt och bygger upp en intensitet som kan sluta illa när de väl jagar ifatt varandra. Den vanligaste skadan är när de drar varandra i skinnet och/eller möten som slutar i att de börjar slåss ordentligt. En tråkig, liten bur minimerar skador och tvingar dem att bli sams på liten yta och bemöta varandra, något som fungerar oerhört effektivt på just råttor och kan hjälpa dem i många olika situationer. En väldigt beprövad och effektiv metod.
-
Reser ragg (råttan puffar upp sig som en liten igelkott, se bilder) och hoppar i sidleds eller backar med rumpan mot en annan råtta
= Aggressiv, territoriell och gillar inte den andra råttan, djuret eller människan. Detta kan vara tecken på att råttan är redo att attackera och bitas
​
-
Intensiva ”fnysningar” och gnider sig mot saker för att doftmarkera, kan även gräva och stampa mot marken
= Hormonell, dominant och kan vara en varning att råttan är redo att starta allvarliga bråk. Detta är ett klassiskt tecken på en väldigt hormonell råtta eller en råtta som inte alls tycker om doften av andra okända (eller kända) råttor.
-
Viftande på svansen i samband med andra tecken ovan
= Stor irritation och kan vara tecken på att råttan är redo att bitas
Det är också viktigt att tänka på att det inte, på något vis, är råttans fel som ställer till med dessa besvär. Föreställ dig själv i tonåren helt enkelt om du hade problem med ditt humör eller ditt mående - ungefär så kan det uppfattas kring en råtta med liknande hormonbesvär, problemet här är att de inte ”växer ifrån det” som människor gör utan snarare kan det sätta sig som inlärt beteende samt att de andra råttorna i flocken inte längre kan slappna av kring den bråkiga råttan och på så vis startas en ond cirkel av oändliga problem. Därför är det viktigt att överväga kastrering snabbt, allt för råttans skull.