Att introducera råttor till varandra, kallas även transportburmetoden eller ”litet utrymme-metoden”.
Detta är en Svensk översättning av ”Introductions - The carrier or small space method (broad use)” av Jemma Fettes på Isamu Rat Care. Vi har fått tillstånd av författaren att översätta och använda oss av texten.
​
​
​
​
​
​
Detta är den metod vi förespråkar främst vid nya introduktioner av de flesta typer av råttor och åldrar. Vi ser gärna att bebisar som vuxit upp hos oss introduceras till sin nya grupp med denna metod, och vi använder den även nästan uteslutande inom Råtthjälpen med vuxna råttor som behöver introduceras oavsett deras behov eller vana av andra råttor. Just eftersom denna metod är den vi anser vara den mest pålitliga, effektiva samt intensiva metod som fungerar på flesta olika typer av introduktioner, som minskar tiden de utsätts för stress och har visat sig ge bäst resultat med råttor som verkligen bondar ihop bra, löser alla sina konflikter smidigt och fungerar sedan mycket fint i sin grupp.
​
Det är också värt att nämna att vi använder denna metod som en grund att utgå ifrån när vi introducerar råttor och blandar vid behov in andra metoder om situationen kräver det. Det är också viktigt att tänka på att förlänga/förkorta tiden de ska sitta ihop, utöka i mindre eller större steg beroende på grupp av råttor hur introt fortgår och hur alla beter sig. Lätta intron kan gå över en helg från steg 1 till att de bor ihop i den riktiga buren medan svåra intron kan ta flera dagar i det första/andra steget. Det är alltid bättre att kämpa för råttornas skull - ett par dagar av stress än att helt ge upp och låta någon råtta bli ensam och sorgsen resten av livet. Ingen råtta ska behöva leva ensam även om de har svårt att reda ut konflikter till en början.
​
Den här metoden fungerar också utmärkt att använda sig av med jämna mellanrum om det skulle dyka upp konflikter mellan några få individer i en större råttgrupp. Genom att sätta ihop de två som startat en konflikt i en mindre transportbur (en ”bubbla” aka Pico exempelvis) ett par timmar med mat och vatten, eller alternativt sova en natt där tillsammans.
Vad innebär metoden: Börja introduktionen på en liten neutral yta (ex. en mindre soffa eller ett bord), och gå sedan vidare till en mindre transportbur för katt, en liten hamsterbur utan några våningar eller en ”bubbla” (pico) tills att gruppen fungerar bra ihop (se till att alltid ha minst två vattenkällor i buren). Storlek på bur och inredning ökas stegvis allt eftersom råttorna verkar acceptera varandra och är lugna vid varje steg, ända tills de är nöjda i ett stort utrymme tillsammans. När väl introduktionen har börjat separeras råttorna inte igen, så länge inte blodvite uppstår. Små bråk och att de drar omkull varandra accepteras. Aggressiva eller våldsamma bråk försöks avledas i första hand, men om det misslyckas måste råttorna separeras från varandra.
​
Varför denna metod: En mindre yta innebär ett mindre område för en råtta att kontrollera och försvara så dominans inte kan eskalera iväg. Den mindre ytan gör även att råttorna inte kan undvika varandra om de är obekväma med det nya sällskapet, vilket slutar med att de måste lösa hierarki-relaterade konflikter snabbare och mer effektivt. En liten yta innebär också att de inte kan försöka fly iväg, vilket minskar riskerna för skador - då de flesta introduktionsskador uppstår när en råtta försöker fly från konfrontation och blir greppad i skinnet. Råttorna uppmuntras därför att lösa deras konflikter snabbare för att fungera som grupp så fort som möjligt samt att metoden minskar den tid de utsätts för stressen att bli introducerad.
​
Styrkor med metoden: Det är en intensiv form av introduktion, men generellt fungerar den snabbare än någon annan metod. Den verkar fungera särskilt bra med hanar och de som är starkt hierarki-drivna. Metoden fungerar bra i de flesta situationer (förutom de listade nedanför) och är en bra utgångspunkt att starta med.
​
Svagheter med metoden: Metodens svaghet är främst när man introducerar råttor som är mycket aggressiva eller territoriella och som kan orsaka skador på andra under introduktionen, eller när man har en sjuk eller svag råtta som ska introduceras till väldigt aktiva och tuffa råttor. Det kan även vara svårt när man har en grupp råttor där alla samtidigt försöker undvika konfrontation och inte är redo att bilda grupp, som tillslut leder till ett permanent dödläge; en återvändsgränd där ingenting händer. I vissa fall där en råtta har varit ensam en längre period och tappat förmågan ”att tala råtta” kan man behöva kämpa mer. I dessa situationer behöver man gå mer på känsla, läsa av råttorna och överväga att blanda in alternativa metoder och tekniker.
​
Tips och råd under introt:
-
Se till att sprida ut torrfoder i buren (ingen matskål), eftersom det uppmuntrar råttorna att röra sig och mingla omkring.
-
Beroende på hur lång tid introt tar, försök undvika att rasta råttorna - särskilt på stora utrymmen där de jagar upp varandra. Kortare rastningar på mindre, neutrala ytor en kort stund om dagen räcker vid längre introduktioner.
-
Lägg aldrig till inredning så som kuber, tunnlar, hus eller annan inredning som är på något vis sluten eller som går att gömma sig i förrän hela gruppen är i en större bur och har löst sina konflikter. Återvändsgränder leder till trängda råttor som i sin tur kan leda till undvikande, överdrivet försvarsbeteende och även otäcka slagsmål.
-
Om du kämpar med råttorna redan i det första lilla utrymmet (första steget) kan du prova att ta med buren och byta miljö. Så som en biltur, en promenad, en stund på gräsmattan eller låt dem följa med hem till en kompis. Detta distraherar dem och uppmuntrar dem att söka skydd hos varandra istället för att bråka. I vissa fall fungerar det inte att först låta råttorna träffas på ett neutralt ställe, och då kan det vara bäst att börja direkt i ”tråklådan”.
Ta en mindre bur eller transportbur och se till att den är tillräckligt liten för de antal råttor som ska introduceras - råttorna ska tvingas vara nära varandra när de ligger ner, men med tillräckligt utrymme för att lägga till ett par vattenkällor. Storleken på din grupp definierar hur stor yta du behöver. Var noga med att inte ta en för stor bur då metoden då inte gör något nytta. Helst bör buren ha mer golvyta än höjd då rädda råttor gärna flyr uppåt för att gömma sig. Jag använder mig oftast av en katt-transportbur för en större grupp råttor (4-6 stycken) utan höjd men inte heller mycket utrymme att undvika konflikter som behöver redas ut.
​
Du kan välja mellan att antingen rengöra buren helt först utan några bekanta dofter, eller se till att den redan luktar av de förväntade råttorna vilket kan hjälpa dem känna sig lugnare och säkrare. Däremot kan vissa råttor bli mer benägna att försvara utrymmet om de ser det som ”deras”, så var noga med att läsa av råttorna och gör den bedömning som du anser vara bäst i ditt fall.
​
Se till att buren är helt tom förutom strö och minst två vattenkällor. Du kan sprida omkring lite torrfoder i ströet för att distrahera råttorna men sätt inte in en skål eftersom vissa råttor kan gå till försvar över maten. Sätt inte in någon annan inredning som exempelvis hängmattor eller filtar då de kan försöka gömma sig under tyget och det kan uppstå jobbiga trängda situationer.
Ta med buren och råttorna som ska introduceras till ett rum som råttorna normalt inte brukar vistas i, där det finns en mindre neutral yta (ett bord, liten soffa, renbäddad säng eller ett badkar med handduk i) och sätt ihop råttorna på den neutrala ytan för att träffas. Har du en självsäker och lugn flockledare (alfa) låter du alfan träffa nykomlingarna först. När flockledaren verkar nöjd och har accepterat de nya, fortsätter du att introducera en råtta i taget till alla nykomlingar från den du tror blir lättast att introducera (mildaste), till att avsluta med den råtta du tror kan vara svårast/ställa till med flest konflikter. På detta vis blir inte de nya råttorna överväldigade lika snabbt och är alfan i flocken redan nöjd med nykomlingarna kommer denne oftast ingripa om någon annan ur gruppen tar saker för långt och startar onödiga konflikter.
Nyckeln i det här steget är att inte ingripa om det inte är absolut nödvändigt, bara om råttorna är i fara och riskeras att skadas allvarligt. Bråk, knuffande, pip, skrik och lägga omkull varandra på rygg är helt normalt, och du bör räkna med att de blir stela, obekväma, jagar runt varandra och kanske även boxas (när de står på bakbenen emot varandra och knuffas). Du bör även räkna med pipande, både höga skrik och tjut. Låt dem göra detta och avbryt inte, om du stoppar dessa normala konfliktbeteenden stör du dem i deras uppgörelse hur de kan bilda en fungerande grupp.
Håll utkik efter riktigt aggressiva tecken, som att de reser ragg (puffar upp pälsen som en igelkott, se bild) eller går/hoppar i sidled mot den andra råttan, sänkt huvud, eventuellt frenetiskt piskande svans eller argt knastrande tänder. Detta är aggressivt beteende och kan vara en indikation på att de kan bitas, men sära inte på dem direkt, utan försök först distrahera dem med ett högt plötsligt ljud eller genom att blåsa på dem för att bryta deras koncentration. Tanken är att förhindra att skador uppstår men inte att förhindra helt naturliga strider som låter dem arbeta ut sin position i gruppen. ”No Blood, No Foul” är en allmän tumregel som är bra att ha i åtanke.
När bråken har lugnat ner sig och dina tidigare råttor ignorerar de andra (i det här skedet sitter de nog upptryckta och stilla i ett hörn), lägger du till ytterligare en råtta ur flocken, och så vidare, tills alla råttor är samlade. Gå sedan vidare till nästa steg.
​
Obs! Detta beteende kan och kommer förmodligen att inträffa vid varje steg i processen, samma regler gäller.
Bebis som introduceras
Flockledare
= Enkelt smidigt intro
När alla råttor tillslut är samlade lägger du till buren med öppen ingång, och låter dem gå in och ut fritt som de vill innan du till slut stänger dörren om allt går bra. Om du hör skrik och pip, ingrip inte. Om du hör smällar och dunsar, ingrip inte (men övervaka gärna och var nära till hands). Om du hör riktiga skrik (dessa är långa, utdragna och högljudda, inte som vanliga missnöjda pip) distrahera dem med ett högt plötsligt ljud, spraya med en vattenflaska eller separera dem med en handduk, men bara om det ser ut som att någon råtta faktiskt blir attackerad och inte bara tillsatt på plats och stretar emot. Tänk på att vissa råttor kan vara väldigt ljudliga! En tuss av päls som ryker är inget att oroa sig över men blod är – och det är bara då du bör separera dem.
​
Vad du bör se inledningsvis i det här steget är att den äldre eller dominanta råttan går för att lukta på nykomlingen, och den andra råttan kan vara lika intresserad tillbaka. Vid något tillfälle kan den äldre/dominanta råttan bli lite väl tuff med de nya råttorna och de vill fly iväg. Detta leder till att den äldre/dominanta råttan kommer försöka jaga ifatt dem, ta tag i skinnet i nacken eller på baken, men med det begränsade utrymmet bör detta inte leda till skador (vilket är varför denna metod i allmänhet resulterar i mindre skador än introduktioner på större platser).
Den äldre/dominanta råttan kommer eventuellt fluffa upp pälsen och försöka hålla kvar eller lägga den nya råttan på rygg medan den nya råttan kommer skrika, pipa och kämpa emot (och du kommer känna dig hemsk och elak). Räkna med att den äldre/dominanta råttan putsar de nya våldsamt - helst vill man se att den nya råttan underkastar sig detta och håller sig stilla, då det lilla utrymmet hindrar dem att fly, så de inte har något annat val än att ge efter - när de väl underkastar sig och slappnar av bör den äldre/dominanta råttan som putsar låta dem gå.
​
Den äldre/dominanta råttan bör inte obevekligt förfölja eller ständigt kasta sig över dem, även om hen kan hålla fast dem och lägga dem på rygg några gånger då och då. De nya råttorna kan också bli överdrivet defensiva, frysa fast i ett hörn vänd åt ett annat håll, eller hota med att bita om någon kommer nära. Detta kan leda till att de andra råttorna blir ovilliga att närma sig och skapar ett dödläge. Om detta varar i mer än en timme, prova att ta med råttorna i buren till en ny miljö, som en tur i bilen eller en promenad som bör uppmuntra dem att söka trygghet hos varandra istället.
När saker och ting har lugnat ner sig och alla sover ihop tillsammans, lämna dem i buren minst ett par timmar men helst över natten. Gå hellre för långsamt framåt än för fort fram, stressa inte introt. Minst en natt tillsammans i tråkburen även vid ett smidigt intro gör alla råttor bara gott och stärker sina relationer.
Försök att slappna av och andas lite! Håll dig alltid inom hörhåll men lämna gärna rummet så att råttorna inte plockar upp på din oro. Det kan förekomma lite enstaka ”krig” igen, med pipande och dunsar, där du kan behöva gå tillbaka och kolla till dem, men frestas inte att sära på dem om det inte är riktigt allvarligt. De behöver antagligen sätta nykomlingarna på plats ett par gånger till under nästa dag eller två innan fred och ro råder inom den nya gruppen. Detta steg i den lilla buren kan ta några timmar till flera dagar. Hur länge det tar beror helt på de individuella råttor man försöker introducera.
När det har varit stadigt ett tag i den lilla buren kan du börja tänka på att förflytta dem till en större bur. Om du har en stor bur försök gränsa av den eller hitta en medelstor bur. Jag gör introduktioner först i en mindre transportbur, sedan i en Ferplast Mary-storleksmässigt, sedan till halva min stora bur (SRS - Savic Royal Suite 95). Starta med samma principer som innan, tomt på inredning förutom minst två vattenkällor. Flytta gärna lite av bottenströet från den gamla buren de suttit tillsammans i till den nya buren. Jag sätter vanligtvis först in de råttor lägst i rang, och sedan de mest etablerade.
Samma princip gäller här som i det första steget, du kan förvänta dig att de ”börjar om” med förnyade spänningar, bråk och högljudda pip. Du kan behöva sitta på avstånd och passa dem tills de lugnat ner sig, sedan kan du lämna rummet igen (men stanna fortfarande inom hörhåll). Försök att inte konstant hålla dig vid dörröppningen eller buren för att se hur det går (något jag har gjort mig skyldig till mer än en gång). Efter ett par timmar utan bråk och pipande har de förmodligen rett ut sina konflikter igen, även om det kan förekomma lite småbråk och pip ett par dagar till. När du väl upptäcker att de rutinmässigt sover ihop, eller ännu bättre, tillsammans i blandade grupper (en nykomling med en eller två gamla råttor, och vice versa) så är det uppgjort och du kan börja liva upp buren igen med inredning. Börja med en öppen sovplats, såsom en stor hängmatta, kanske om de har ett Tic Tac-hjul att springa av sig i, någon gren att tugga på etc, undvik dock slutna sovplatser eller tunnlar ett tag framöver, då dessa kan resultera i trängda råttor och plötsliga konfrontationer igen.
Härnäst kan du öka utrymmet igen eller byta upp till en större bur. Det tar oftast en vecka eller två att nå denna punkt, och var inte rädd för att ta ett steg tillbaka om de vägrar att komma överens i ett nytt steg.
När det gäller rastning utanför buren under tiden som introduktionen pågår, börja med att lämna dem tillsammans i minst 24 timmar utan avbrott. Efter detta kan du spendera tid med dem men försök att alltid att göra det med hela gruppen, eller i blandade mindre grupper (nya och gamla råttor tillsammans). Håll dem alltid i mindre utrymmen, inte de vanliga platserna där de brukar springa omkring, frestas inte att ge dem stort utrymme innan hela gruppen har kommit överens och bor tillsammans i den riktiga buren. Annars kan det väldigt ofta utlösa nya konfrontationer om de inte hunnit etablera den nya hierarkin ännu. Om du har ett par råttor som vägrar knyta an till varandra eller är mycket försiktiga kring varandra, kan du sätta ihop dem tillsammans i den minsta transportburen du har hemma (exempelvis en ”Pico”/bubbla). Detta kan förändra dynamiken drastiskt, bryta ner barriärer och bygga upp enskilda relationer.
-
Gå långsamt framåt! Ta det lugnt, och låt dem bonda ihop ordentligt innan du går vidare till nästa steg. Hellre någon dag extra när det går riktigt bra, än att råka förstöra något för att du har för bråttom att flytta dem till större ytor där de jagar upp sig.
-
Försök att inte vara rädd, och tveka inte att ta ett steg tillbaka om saker vänder helt plötsligt. Ge inte upp, utan gå tillbaka ett steg -kanske fler- och låt dem bekanta sig igen på mindre ytor.
-
Har du någon extra krånglig individ som inte vill acceptera nykomlingarna var inte rädd att minska ytorna ytterligare.
Som exempel hade jag en tjurig hona som vägrade acceptera två nya bebisar. Alla 4 vuxna honor plus de 2 nya bebisarna fick först spendera en natt i en "pico" med mat och vatten, sedan ännu en natt i en mindre transportbur för katt och till sist en större hamsterbur med successiv inredning i ett par dagar innan jag ens övervägde tanken att börja introducera i deras stora bur. De fick rastas i en soffa under den här tiden.
-
Ge inte upp och bryt inte för tidigt. Råttor är hårda mot varandra av naturen och det kan se värre ut än det är, låt dem "prata råtta" och reda ut saker själva.
Detta är nyckeln i lyckade introduktioner och kom ihåg "no blood, no foul".