Ett mycket vanligt förekommande dilemma hos råttor är njurproblem. "Det finns två huvudtyper hos råttor, den första och vanligaste är njurgeneration, vilket är en gradvis minskning av njurfunktionen som så småningom leder till njursvikt. Detta är en av de vanligaste orsakerna till det typiska "ålderdoms-symtomet" hos råttor, särskilt hanråttor. Det orsakas av gradvis slitage av njurarna."
- Isamu Rat Care (läs mer här)

​

Jag vill även börja med att poängtera att fosfor inte är något farligt eller något man bör försöka undvika till varje pris, utan snarare något som behövs i råttors kost till en viss grad. Jag vill även påminna om att en diet inte på något sätt är ett alternativ till veterinärbehandling. Om du tror att din råtta lider av njurproblem är det viktigt att ta dem till veterinären, att ändra kosten (eller helst av allt; använda dig av en förebyggande kost) kan hjälpa till att stödja eventuell veterinärbehandling och förlänga livskvaliteten betydligt men en diet ersätter inte medicin.

​

Fosfor finns i  de flesta livsmedel, men mängden skiljer sig åt. Säd är rikt på fosfor, så risken att råttorna får i sig för lite fosfor via ett sädbaserat torrfoder är mycket liten. Högre halter av fosfor i fodret är inte skadligt alls för friska råttor. Problemet är att många vuxna och äldre råttor har njurproblem (som inte alltid syns), och för mycket fosfor kan förvärra njurproblemen och snabba på sjukdomsförloppet. Speciellt hanar drabbas ofta av njurproblem, något som brukar märkas genom att de tappar styrka i bakbenen (Obs! Njurproblem är inte den enda anledningen till att råttor blir bakbenssvaga!), tappar i vikt, blir tröttare etc. Kort sagt är det ofta njurproblem som ligger bakom det som oftast misstas för att råttan "bara börjar bli gammal". Allt eftersom njurfunktionen blir sämre dyker fler symptom upp, så som till exempel förlorad aptit och blodbrist (ses på att tassar, öron, nos och mun är ljusare/vitare än vanligt), tills råttan slutligen går bort på grund av sin njursvikt. Ofta läser man om råttor som går bort "på grund av ålderdom", och man kan anta att det i många fall i själva verket handlar om njursvikt.

​

Därför är det en god idé att ha fosforhalten i olika livsmedel i åtanke när man planerar sina råttors kost, särskilt om man har vuxna råttor i sin flock. Ett sätt att sänka fosforhalten i fodret är att titta på vilka sädesslag man har som bas i sitt torrfoder. Exempel på sädesslag med högre fosforhalt är havre, vete, råg, speltvete och kamutvete (där havre innehåller mest fosfor). Exempel på sädesslag med lägre fosforhalt är korn, majs, hirs, sorghum och ris (där majs innehåller minst fosfor). Även processad säd så som puffar, flingor, gryn etc. (främst säd där skalet och/eller grodden har tagits bort) innehåller ofta mindre fosfor än icke-processad säd, men bör inte ersätta icke-processad säd i fodret helt och hållet (däremot kan man justera förhållandet mellan oprocessad och processad säd en aning).

​

Att använda sig av ett foder med lägre fosforhalt är ett bra sätt att försäkra sig om att man inte förvärrar eventuella njurproblem hos råttor mer än nödvändigt. Tyvärr finns det inget sätt att bota njurproblem hos råttor, så det enda man kan göra är att anpassa kosten till att vara så njurvänlig som möjligt. Råttor kan förlora upp till 75% av sin njurfunktion innan de börjar uppvisa symptom, så det är definitivt säkrare att alltid ha fosforhalten i fodret i åtanke, än att vänta tills någon råtta uppvisar symptom på sjukdom.